Dåliga dejter: snubben som inte kan ta ett nej, del 1

Jag testade online dejting för första gången i tonåren när internet fortfarande ringdes upp från ett modem och när man endast fick lov att använde det en timma efter skolan p.g.a. att telefonen inte gick att användas annars. Han hade sett en bild på mig men jag hade endast sett en bild på halva hans ansikte som ändå var täckt av en keps. Jag vet inte varför jag gick med på att träffa honom men det var antagligen för att jag inte vågade säga nej – jag hade ännu inte kommit på att det går att blocka någon, och att vara ärlig och säga nej till en kille kändes alldeles för riskabelt.

Han tog ett tåg från en annan ort för att träffa mig och jag väntade på tågstationen i den lilla by jag bodde i då. När han kom fram såg han inte alls ut som jag föreställt mig. Inte. Ett. Dugg. När man är 15 år gammal spelar utseendet en väldigt stor roll så jag försökte desperat komma på en ursäkt till att gå därifrån, och det bästa jag kom på var att säga att jag måste ringa mamma och fråga vad vi skulle äta till middag. Jag fejk-ringde henne och fejkade också att hon svarade i panik och sa att min lillebror är på sjukhuset och att hon är på väg dit och jag måste åka hem och vänta på dem där. I alla hast började jag springa hemåt och skrek något ursäktande till killen i förbifarten om att jag måste gå, skyndade mig hem och raderade alla spår av mig själv från den sida jag träffade honom på (minns inte vilken sida det var).

Inte mitt snyggaste move, men jag var ung trots allt. Efter den upplevelsen höll jag mig borta från online dejting i ungefär 10 år. Under den här tiden hann jag läsa en hel del skräckhistorier om människor som träffats online och ett slags motstånd till konceptet växte fram hos mig. Det var bara till för desperata människor som inte har ett liv – alltså ingenting för mig. Jag bodde i England tillsammans med en man som var allt annat än bra för mig, men vi hade ju trots allt träffats i skolan. Det var på riktigt. När jag flyttade hem till Sverige igen tog vårt fyraåriga, destruktiva förhållande slut. Jag var helt förstörd och ville göra allt annat än att dejta. I ett år koncentrerade jag mig på att hitta tillbaka till mig själv, skaffa ett jobb och en bostad i Stockholm, få ordning på min ekonomi och skaffa nya vänner. Det gick bra och jag började må bättre, men Stockholm är en stor stad och vuxenlivet är inte generöst med lätta vägar att hitta nya vänner en kan umgås med på samma sätt som en gjorde i skolan. Jag var ensam. En vän till mig föreslog online dejting: han hade träffat en fantastisk tjej därigenom och pratade gott om det. Jag sa att det känns pinsamt och desperat men han tittade då på mig med frågande ögon och ifrågasatte mitt motstånd. Jag skaffade inte en profil direkt efter det men idén började växa hos mig. Mycket kan ju ha hänt på 10 år.

Julen 2014 kom och tanken på att spendera ledigheten i min hemstad kändes så skrämmande att jag satte ihop en dejtingprofil bara för att ha något att göra. Detta var inte en ordentlig dejtingsida, utan en ren och skär sex-sida. Mitt liv som kvinna med en jävligt skev uppväxt och destruktiva förhållanden har lärt mig att vägen till en man är via min kropp och vad jag har att erbjuda sexuellt, så det kändes som ett logiskt första steg för mig (idag vet jag bättre, tack och lov). Fan vad spännande det var! Jag la upp försiktiga bilder på mitt ansikte till en början, men ju mer jag surfade runt på sidan och såg hur avklädda alla andra var desto mer klädde jag själv av mig. Jag har alltid fått beröm för “my big fat ass” så det kändes som ett säkert kort att spela. Meddelandena haglade in och det kändes bra att få så pass mycket uppmärksamhet. Det var länge sedan som jag kände mig fin och sexig och även om jag idag tittar tillbaka på den här tiden och det år som följer och får ont i magen så var det ändå ett verktyg för mig att hitta tillbaka till min sexualitet. Det finns MÅNGA andra verktyg för detta som är SÅ mycket bättre men detta var helt enkelt det enklaste sättet för mig.

Någon dag efter julafton får jag ett meddelande från en man i Skåne. Han är några år yngre än mig och otroligt snygg. Han har gillat och kommenterat varenda bild jag har lagt upp men hans meddelande är inte av sexuell karaktär. Det känns tryggt. Vi inleder en konversation och pratar om allt möjligt. Visst fortsätter han att kommentera min kropp och mitt utseende, men det är ändå hans och mitt intellekt som får ta störst plats. Efter några dagar flyttar vi över vår konversation till en mer “privat” plats. Dagar blir till veckor och jag känner att vi har en fin och genuin kontakt. En dag kommer förslaget om att vi ska träffas. Jag har som nyårslöfte 2015 att bli mer äventyrlig och nappar på idén direkt! Jag köper en tur-och-retur biljett och han bokar hotell. I Malmö. Jag har aldrig varit i Skåne, så det känns som ett spännande äventyr. Själva träffen var väldigt spännande, men det som kom efter skulle bli allt annat än bra.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s