Dåliga dejter: snubben som inte kan ta ett nej, del 3

Vi hade ingen mer kontakt efter den första och enda träffen och efter bara några dagar var jag i form igen (i alla fall emotionellt, rent fysiskt mådde jag som en påse bajs med 39 graders feber och värk i hela kroppen). Sakta men säkert började det gå upp för mig att jag verkligen undkom lindrigt: tänk om jag hade lyssnat på mitt desperata hjärta och faktiskt försökt gå in i någon slags relation med den här människan?! Allt som var han skrek destruktivitet och att han har MÅNGA år kvar av att jobba med sig själv, och jag var verkligen inte i form för att ha en sådan människa runt omkring mig. Jag levde med en sådan man i 4 år och jag var HELT KNÄCKT när jag till slut lyckades ta mig ur.

Dagar blev till veckor, veckor blev till månader och under den här tiden träffade jag en man som jag därefter kallade mitt livs kärlek (det gör jag än idag, 3 år senare), men den historien får vänta ett tag till. Helt plötsligt, en sommarkväll 6 månader efter min resa till Malmö får jag ett meddelande på Facebook. “Hej?” står det bara men jag ser namnet. Det är han. Han har (efter att jag hade blockat honom på telefonen och Kik) letat upp mitt fullständiga namn genom att skriva mitt förnamn + det han trodde att min arbetsplats heter + stad, hittat mig trots att arbetsplatsens namn var fel och letat upp mig på Facebook.

26694876_10155851002420449_1241402000_n

Den här skärmdumpen togs alltså 2017, men hans första Facebook-meddelande landade i min inkorg i juli 2015. Redan då sa jag att jag inte är intresserad, men han fortsatte höra av sig på Facebook, ringde från nya telefonnummer hela tiden, på Instagram, skapade fejkkonton på dejtingsidor och kommenterade till och med på min hemsida. Helt galen.

Det hela känns lite märkligt då vi inte har hörts alls på 6 månader, men jag blir ändå nyfiken och tänker att han kanske har fått tänka igenom saker och ting och vill försöka på ny kula (med att vara vänner, tänkte jag) så jag säger hej och så är konversationen igång. Ganska snabbt märker jag dock att han inte alls har ändrat sig utan nu vill han att jag ska agera någon slags psykolog och analysera hans “dumma tankar” medan han svarar “har ätit, runkat och sovit hela dagen” när jag frågar hur han mår. Jag blir så irriterad på honom men försöker ändå svara sakligt och osexualiserat så att han inte ska han något att nappa på. Men han lyckas ändå. Från ingenstans får jag bilder och filmer på honom när han står i duschen eller ligger i sängen och det blir för mycket. Jag ber honom att sluta och han blir som ett stort frågetecken. “Varför blir du sur? Jag vill ju bara prata, är det så fel?” o.s.v. Jag säger ingenting, han verkar ju ändå inte förstå. Jag slutar svara men får ändå frågan om jag “fortfarande” vill komma och hälsa på (något vi aldrig hade diskuterat, däremot pratade han om att han vill komma till Stockholm), men jag svarar ändå inte – se skärmdump nedan.

26648563_10155851002380449_272938538_n

Jag blockade honom efter det här. Stressen av att känna mig tvungen att svara blev för påtaglig och jag ville verkligen inte ha någon kontakt med honom mer – ett nej borde räcka tyckte jag, men jag hade SÅ fel.
Några veckor senare var det Halloween och jag var ensam hemma (jag bodde i kollektiv under den perioden). Jag satt i soffan och kollade på film när det ringer i min telefon från ett okänt nummer. Normalt svarar jag inte men tänkte att inga telefonförsäljare ringer väl så sent (ca 22.00) på en lördag – det kan ju vara något viktigt. Så jag svarar och det är han. Jag lägger på så fort jag kan och blockar det numret. Trettio minuter senare ringer det igen från ett nytt nummer och nu vet jag ju att det är han. Även det numret blockas, men då börjar han ringa från skyddat nummer istället. Just den helgen hade jag hoppats på att “mitt livs kärlek” skulle ha kommit över på middag, men han fick andra planer så jag kände mig redan skör så detta fick mig att koka över. Jag stängde av mobilen helt och vågade knappt titta på den tills morgonen efter. Då hade jag 15 missade samtal.

Vid den här tiden hade jag skapat ett konto på Happy Pancake (det var där jag mötte mitt livs kärlek några månader tidigare) så jag loggade in där, men först någon månad efter Halloween. Jag svarar aldrig på meddelanden från personer utan bild, presentation eller utan någon som helst info överhuvudtaget men den här profilen var så lik mitt livs kärlek ändå. Samma ålder, liknande alias och liknande sätt att skriva på (väldigt gammeldags med stora, poetiska meningsbyggnader), det enda som skiljde sig var staden han bodde i. Jag blev nyfiken ändå och svarade på hans meddelande. Vi hade kontakt dagligen i någon månad och på något sätt kom vi in på namnen på de män jag har dejtat. Jag nämnde mitt livs kärleks namn och han bad mig prata mer om honom. Jag sa att han är en väldigt fin människa men att han inte är redo för något seriöst vilket har gjort mig lite ledsen. Den här personen skrev då “han låter som ett svin. Du förtjänar bättre.”, och jag får då för mig att det är mitt livs kärlek som har skapat detta alias för att ha någon slags “neutral” kontakt med mig – om inte så skulle det ha varit en väldigt märklig slump. Han vill sedan prata om det namn som Stalkern från Malmö har. Utav alla namn jag räknade upp tog han upp de två som på ett eller annat sätt har satt starkast spår hos mig, och då går det upp för mig att det MÅSTE vara min stalker. Jag blir så förbannad och säger EXAKT vad jag tycker om den personen med hans namn, sedan blockar jag honom. Än idag är jag dock inte helt säker på om det var Stalkern eller Mitt livs kärlek.

Efter detta går det någon månad till (nu är vi inne i 2016) och min stalker har skapat ett nytt konto på Facebook och hör av sig. Jag blockar honom. Sen hör han av sig på Instagram. Jag blockar honom. Sedan kommenterar han en bild på min hemsida (dit jag refererar kunder). Där kan jag inte blocka honom, så jag raderar kommentaren och hoppas på det bästa.

Helt sjukt beteende. Vad är det hos mig som gör att han blir så galen?! Jag kan inte sluta tänka på det. Idag vet jag att hans beteende inte har ett dugg med mig att göra, utan allt ligger hos honom. Det gör inte att obehagskänslan försvinner dock.
Jag lägger ut en post på Facebook med skärmdumpar och ber mina vänner om hjälp med att hitta jurist OM jag skulle behöva vidta mer åtgärder. Förhoppningsvis skapade Stalkern ett nytt Facebook-konto och kunde se detta, för sedan blev det helt tyst i nästan ett år. Som ni kan se i den första skärmdumpen hörde han av sig igen i december 2016 och jag säger att jag kommer att bli tvungen att anmäla honom om han inte slutar höra av sig. Jag väntade några dagar med att blocka honom för att se om han skulle svara, men istället hade han blockat mig. Äntligen, tänkte jag.

Nu är vi inne i 2017 och #metoo drar igång. Denna fantastiska rörelse som befriar oss alla från skammen av att ha blivit utsatta för äckliga män(niskor)! Jag samlar en hög skärmdumpar jag har samlat på mig sedan mars 2017 från snubbar på Tinder, HP, Facebook och blocket.se och lägger ut på Instagram med hashtagen. Några dagar senare får jag ett meddelande med en skärmdump av mina skärmdumpar + Instagrampost och en fråga “är det här jag?”. Det är Stalkern. Han har skapat ännu ett nytt Instagram-konto för att komma åt mig. Alltså, för det första: LÄGG NER NÅGON JÄVLA GÅNG! och för det andra: om man måste fråga om man är en av de idiotiska och äckliga männen som har skickat äckliga, hotfulla och patetiska meddelanden så ska man nog hålla käften och göra en ordentlig soul-search.

22687796_10155640128460449_4380111010998658932_n

Naturligtvis blockade jag honom utan att svara. Några veckor senare får jag en Superlike på Tinder. Det är han. Jag orkar inte längre. Han får ingen like tillbaka. Nu är vi inne i 2018 och jag HOPPAS att han har vett nog att hålla sig borta.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s